Sjukdom och parasitism mot reptiler

Parasiter och sjukdomar har dokumenterats eller misstänkts som orsaker till nedgångar hos vissa amfibiska arter (Daszak et al. 1999). I vissa fall kan subletala miljöstressorer undertrycka immunsystem (Carey 1993) och tillåta sjukdomsmedel att döda försvagade djur (Alford och Richards 1999). Nyligen tros dock en spridande “utrotningsvåg” av chytrid-svamp orsaka nedgången av anuraner i Centralamerika och Australien (Berger et al. 1998, läppar 1999); dessutom tror forskare att Svampen dödar annars friska reptil djur (Daszak et al. 1999). En iridovirus kan vara den primära orsaken till den periodiska befolkningen kraschar i Sonora tiger salamander, Ambystoma tigrinum stebbinsi (Jancovich et al. 1997). Vissa amfibiebiologer tror nu att sjukdomen kan konkurrera livsmiljö förstörelse som den största enskilda orsaken till nedgången av amfibier.

Bland reptiler är den utbredda övre luftvägssjukdomen, en smittsam respiratorisk sjukdom som orsakas av bakterien Mycoplasma agassizii, en potentiell orsak till att befolkningen minskar i ökensköldpaddor i USA sydväst och gophersköldpaddor i sydost (Jacobson 1993, Smith et al. 1998). Skalsjukdomar har varit inblandade i nedgången av sköldpaddor (t.ex. skalskador på skjutreglage, Lovich et al. 1996; kutan dyskeratosis påverkar skal och förtjockad arm scutes av öken sköldpaddor, Jacobson 1994; och emaciation och lesioner av plastron av federalt listade platta musksköldpaddor, Sternotherus depressus, Dodd 1988). Individer i många gröna havssköldpaddapopulationer påverkas allvarligt av virala fibropapillom, vilket resulterar i tillväxt som kan försämra syn, rörelse och utfodringsförmåga (Herbst 1994). Som ofta är fallet i amfibier är sjukdomar som försvagar vilda populationer av reptiler troligen sekundära uttryck hos individer med nedsatt motstånd orsakad av en eller flera primära miljöstressorer, såsom habitatförstöring, invasiva arter eller förorening